Gotländska fisket 1999            Gotländska fisket 2000               Gotländska Fisket 2001

Det gångna året har uppvisat en fortsatt tillbakagång inom det gotländska fisket. Såväl antal fiskare och fartyg som sammanlagt fångstvärde har minskat. Orsakerna är flera.

Såväl inledningen på året som hösten var blåsig och hindrade det småskaliga fisket. Åldersstrukturen inom fisket tillsammans med en låg lönsamhet gör att avgången ur yrket fortsätter utan att nödvändig nyrekrytering sker i tillräcklig grad. Fisket är i allt väsentligt ett småskaligt kustfiske. Minskad tillgång på den viktigaste arten i detta fiske, torsk, och låga priser på alternativa arter, t.ex. flundra, gör ekonomin ansträngd. Även faktorer utanför fisket har haft en starkt negativ inverkan. Dioxinfrågan gjorde att konsumtionen av all fisk från Östersjön minskade, inte bara av feta fiskarter, liksom att möjligheterna att sälja lax och strömming till utlandsmarknader kraftigt minskade. Torskstoppet som ingick i regeringsöverenskommelsen orsakade såväl en stark oro bland fiskare som minskad efterfrågan på torsk. Osäkerheten om framtiden gjorde det svårt att planera för ett fortsatt fiske. Stoppet i november som en följd av att kvoten var uppfiskad, drabbade Gotlandsfisket hårt då årets sista månader tillhör den bästa fångstperioden.

Den sammanlagda fångstmängden har däremot ökat, vilket beror på att tre trålare fiskat skarpsill och strömming under året. Det  låga priset på dessa arter har dock inte kompenserat för värdet.

 Den fortsatta nedgången innebär att gränsen för att kunna uppehålla en fungerande infrastruktur för fisket kommer allt närmare. Omkring 70 % av de svenska fångsterna tas i Östersjön men Gotlands andel har, trots ökningen i fångstmängd, sjunkit från 2 till 1,5 %.  Detta visar på att det finns fisk i Östersjön men att andra än gotlänningar tar den. Det innebär också att det finns en stor potential för en utveckling av det gotländska fisket. Det krävs dock fungerande infrastruktur, ändringar i fiskeinriktningen och framförallt en ökad vidareförädlingsgrad.

 Några ljuspunkter finns. Ett projekt för att bereda och vidareförädla flundra har startat och långt framskridna planer finns på en infrysningsanläggning av skarpsill i Ronehamn för export till Baltikum. Fler fiskare intresserar sig för strömmingsfiske till konsumtion och även av filetering. Gotlands Livsmedelsinstitut erbjuder möjligheter att ta fram nya produkter och även driva provproduktion. Framförallt märks dock att en attitydförändring är på gång där andra arter än torsk röner ökande intresse.

Fisket under året

Torskfångsterna minskade med 300 ton och genomsnittspriset med 30 öre/kg. Såväl väderförhållandena som tillgången på torsk var dålig under en stor del av året. Mot slutet av året började fångsterna att öka, men i november infördes torskfiskestopp pga. kvotens fulla utnyttjande. Sett ur ett längre perspektiv motsvarar fjolårets fångster den mängd som fångades vid mitten av 1960-talet. Torsken är dock fortsatt den viktigaste arten och utgör 42% av det samlade gotländska fiskets värde

Laxfisket minskade med 6 ton och genomsnittspriset med 75 öre. En sämre tillgång på lax och den varma våren inverkade negativt, liksom ikraftträdandet av EU´s dioxingränsvärde och därmed export- och utförselförbud. Då de svenska dioxinanalyserna inte var klara till laxfiskestarten på hösten, och ännu inte är det, upphörde möjligheten att landa fångsten på Bornholm. Prisbilden på den svenska marknaden är lägre och pressades ytterligare som en följd av att exportmöjligheterna upphörde.

Piggvarsfisket uppvisar en liten ökning med drygt 1 ton men genomsnittspriset har varit drygt en krona lägre. Andelen små piggvarar med en längd nära minimimåttet tycks ha ökat och har påverkat priset. Fångsten var omkring en tredjedel av toppåret 1997, då Gotlandsfisket stod för 50% av den svenska piggvarfångsten. Forskningsstationen vid Ar har påbörjat undersökningar kring piggvar i samarbete med gotlandsfiskare och kommer förhoppningsvis att få medel för utökade undersökningar. Resultaten tyder bl.a. på att det är olika bestånd i de södra och norra fiskevattnen.

Strömmingsfångsterna ökade från 161 till 719 ton som en följd av att tre trålare fiskade strömming och skarpsill. En av dessa skrotades i slutet av året. Trålarna lossade till fastlandet som en följd av de begränsade mottagningsmöjligheter som finns på ön.

Även fisket från mindre båtar ökade med ca 3 ton. Tre fiskare fler än år 2001 rapporterade fångster av strömming. Huvuddelen av denna var garnfångad och därmed ren konsumtionsstorlek.

Genomsnittspriset för strömmingen låg på 2,30 kr/kg men med stor skillnad mellan trål- och garnfångad (garnfångad direkt till konsument såldes för omkring 13 kr/kg).

Tyvärr finns ännu ingen beredning eller vidareförädling på ön, varför t.ex. filéer fortfarande kommer från fastlandet.

Fångsterna av skarpsill nära fördubblades under året till nära 2 500 ton. Då prisutvecklingen också varit gynnsam, har skarpsill värdemässigt övertagit andraplatsen efter lax i det gotländska fisket. Samma trålare som stod för huvuddelen av strömmingsfångsterna hade sin huvudsakliga inriktning på skarpsill, som landas i Västervik för infrysning och export till Baltikum. Om den tidigare nämnda infrysningsetableringen kommer till stånd, kan en ytterligare ökning förväntas, då mycket tid går åt till resorna från fiskevattnen runt Gotland till lossning i Västervik.

Flundrefisket som under 2001 uppgick till nära 190 ton, minskade till 69 ton. Anledningen står att finna i att de trålare som fiskade under 2001, i huvudsak haft annan fiskeinriktning. Huvuddelen av flundran har därmed fångats på nät. Prisbilden har under året förbättrats och genomsnittspriset 5,31 var 2 kronor högre än 2001. Ett projekt för utveckling av småskaligt kustfiske efter flundra har påbörjats av Fiskeservice Gotland ek.för. med i första hand filetering och med stöd från EU´s strukturfond för fiske.

Fångsten av öring i det yrkesmässiga fisket minskade med nära hälften till 2,6 ton. Öring är ju även en högt eftertraktad art inom sportfisket. Statistiska uppgifter om fritidsfiskets fångster, men en samstämmighet tycks råda om att det varit mycket god tillgång på havsöring. Det fiskevårdsarbete i vattendrag som bedrivs, tillsammans med det ökade antalet fredningsområden och utökade fredningszoner, är en bidragande orsak till öringens goda status. Bland lekvandrande öringar har andelen skador efter nät minskat.

Fångsterna av abborre, gädda och sik är fortsatt mycket låga. Sikfångsterna ökade marginellt liksom fångsterna av abborre, men inte i sådan utsträckning att man kan tro på en förbättring. De undersökningar som pågår kring gäddans rekryteringsproblem har ännu inte kunnat peka ut orsakerna. Inom ramen för fiskevårdsprojekt pågår åtgärder för att förbättra möjligheterna för naturlig lek i sötvatten för uppvandrande gädda.  Medel för utsättningar saknas.

Antal fiskare och fiskelag

Antalet licensierade yrkesfiskare har minskat med 2 till 68 och antalet fartyg till 54, däribland har en trålare skrotats.

Mottagning, beredning och priser

De två företag som har mottagning har också drabbats av de minskade fångsterna och landningarna på ön. Mottagning och beredning av främst lax sker vid några företag men huvuddelen vidareförädlas fortsatt utanför ön. Även företagen som bereder lax har påverkats av dioxinbeslutet. Prisnivåerna har inte kompenserat för de minskade mängderna.

Fiskevårdsarbete

Länsstyrelsen finansierar tillsammans med Mål 2 öarna ett fiskevårdsprojekt som samlar och samordnar fiskevården som bedrivs av frivilliga i sportfiskeklubbar och andra organisationer. Havsöringsfiskevården består bl.a. i renovering av tidigare utförda arbeten och att inventera och vidta åtgärder i ”nya” havsöringsåar. Klinte båtklubb har, tillsammans med projektet, påbörjat åtgärder dels i Robbjänsån i Klinte samhälle för havsöringens lek, dels i Varbosån främst för gädda. Särskilt åtgärderna i Robbjänsån har givit stor uppslutning.

Huvuddelen av havsöringsåarna finns på den norra delen av ön. Inventeringar har visat på ytterligare ett antal åar på den södra delen som är skyddsvärda såväl ur havsöringssynpunkt som för gädda.

Tillsynsverksamheten har bedrivits av 15 fisketillsynsmän. De rapporterar en ökad respekt för de bestämmelser som gäller. Samverkan sker också med Kustbevakningen.

Gotländska fisket 1999            Gotländska fisket 2000               Gotländska Fisket 2001

Postadress:  Storgatan 27,  624 48 Slite,
Telefon: 0498-48 29 95 Fax: 0498 - 24 33 66
E-post: info@fiskehamngotland.se